Här kan du läsa om våra härliga Ragdoll. Vi fick hem vår första Ragdoll 16 februari 2007 och sedan dess har det kommit fler. Här kommer jag lägga upp bilder och berättelser på vad som händer här hemma med katterna. Sen är jag på utställningar och då lägger jag upp utställningsresultat här. Har jag kameran med eller någon annan så kan det bli lite bilder från utställningen också.

Jag fick stamnamnet Bello Doll's i mars 2010. Här kommer jag att dela med mig av våra älskade katter. Vi har ett gäng med en härliga kastrat hankatt, fyra busiga kastrathonor Daisy, Kakan, Sixty och Zola. Vi har haft Daisy som foderkatt och hon har fått en foder-kull här hos oss. Sen blev hon vår. Jag kan inte tacka hennes uppfödare nog, för denna härliga tjej. Hon är starten till mitt katteri.

Hon fick två kullar som min. Hennes ena dotter ur sista kullen sparade jag och blev vår avelshona. Hon heter Sixty. Sen fick vi ytterligar två härliga tjejer. Kakan som vuxen och Zelda som liten tjej. Dom skulle fylla upp mitt antal avelshonor. Tyvärr blev Zelda sjuk och fick somna in knappt 7 månader gammal. Sorgen va så stor att mista en så liten tjej. Hon hann på den korta tiden hon va här krypa långt in i mitt hjärta. Hon fick vingelsjuka. Vilket kan göra dom bla väldigt gosiga.

Jag bar på henne hela tiden och hon sov på mig på nätterna. Jag stödmatade henne sex gånger om dagen, då hon inte förstod att när man är hungrig äter mann. När vi entligen fick svar på vad hon led av. Så fanns det bara en utväg tyvärr. Men jag är glad för den tiden jag fick med henne och att vi fick veta vad det var för fel på henne. Hur hon fick det kommer vi aldrig att få veta.

Av min kära vän Maria fick jag som ett stort läkande plåster i stället Zelda's vackra mamma Zola. Kakan är nu kastrerad, tyvärr så ville det inte bli några bebisar för hennes del. Hon är en fantastis extra mamma till framför allt Zola's bebisar som hon betraktar som sina. Vi har även haft tre tjejer som bor hos min goa vän Erica. Malon och Nea är efter Sixty. Malon fick dottern Penny som också fick flytta till Erica. Nu är alla tre kastrerade och ägs nu av Erica. Här hemma har jag sparat Pärlan som är dotter till Zola. Så huset är fullt. Vi har även vår underbara avelshane Nenne. en nallebjörn ut i klospetsarna. Sixty fick en dotter som heter Quinnie innan det va dags för kastrering på henne. Så nu är det meningen att Quinnie ska få bebisar i sommar.
Från Zola's sista kull sparde jag dockan Charm. Hon har sin mammas lugn och pappas bus. Så en riktigt härlig tjej. Augusti 2020 kom Nennes halvsyster hit från Polen. Ruby. Hon är med överallt. En riktig liten juvel.

Jag bakom Bello Doll's heter Berit "Bellan" Karlsson. Jag är nog född kattgalen, som många andra uppfödare. Redan som riktigt liten bar jag hem alla katter jag "hittade" ute. Dom gick ju ute alldeles ensamma, då kan det ju inte vara någon som äger dom. Tyckte jag. När jag var 7 år flyttade vi till villa. Då fick jag min första katt Frippe, en svart panter (huskatt), den dagen glömmer jag aldrig. Tyvärr fick vi inte behålla Frippe så länge. Han försvann innan han var året. Så kan det ju bli när man har utekatt. Det va ju så på den tiden. Sen kom hittekatten Murre som virrat runt i centrum bland alla lastbilar. Mamma tyckte inte det var en bra miljö för en liten kattunge, så han fick komma till oss. Vi satt upp lappar, men ingen hörde av sig. Murre blev 17 år och var oss evigt tacksam att vi tagit hand om honom.

När jag var ca 12-14 år, åkte mamma och jag med en granne till veterinären. Hon skulle dit med sin hund. Då såg jag katten med stort K en brun colourpoint perser. En sån ska jag ha när jag blir stor, tänkte jag.

Många år senare, jag hade flyttat hemifrån, gift mig, fått barn, Murre var borta och vi hade köpt hus. Barnen var stora nog. Nu ville jag ha katt igen, Drömkatten. Men jag träffade Måns av en slump. Till julen 1990 flyttade han in, en kurrande liten 4 månaders crème färgad klassiskperser med bärnstensfärgade ögon. Jag hade ÄNTLIGEN katt igen. Han älskade mig lika mycket som jag honom, Det var kärlek vid första ögonblicket. Där jag var, där var han, mattes hjärtekatt. Jag glömmer honom aldrig. När han var 16 år gammal tog njurarna slut. Min man sa aldrig en katt till, det kommer aldrig att finnas någon som Måns. Han somnade stilla och fint in i mitt knä kvällen den 31/10-2006. Nu är han på andra sidan Rengbågsbron.

Det gick några veckor. Vi kunde inte vara utan katt. Vill du ha en ny katt? Klart vi ska ha en, det är såååå tomt. Sa Uffe. min älskade man. Jag slängde mig på datorn och började leta efter drömkatten. Men han fanns inte. Persern ser ju inte ut som förr. Jag har även hört talas om Ragdoll och tyckte dem var fina och verka mysiga, så nu ville jag ha en Raggis. Jag letade och väntade. Hittade tillslut uppfödaren Maria Kre's som har Ma'Rags, hon hade en söt kattunge nu. I januari 2007 var vi till Enköping och tittade på Nash, vi lade handpenning på honom och den 16 februari 2009 hämtade vi hem honom. Jag kände mig som 7 år igen. Jag vill bara lägga ut en varning här. Ragdoll är beroende framkallande. Så nu bor det många härliga Ragdoll här hos oss. Ett gäng från Ma'Rags och ett från min egen uppfödning. En finns det två underbara katter från Joanna i Polen. Tusen Tack Maria och Joanna för att just jag fick äran att köpa dessa goa katter. Jag är så tacksam.

Jag jobbar som frisör och nagelterapeut. Jag håller även på med silverlera och gör smycken. Glas är också ett stort tidsfördriv. Lite av mina alster hitttar du under fliken "Konst" Jag är även aktiv i Birka kattklubb, där jag sitter i styrelsen sedan 2013. Min man Uffe är elektriker. Vi har två vuxna söner som inte bor hos oss längre. Den äldsta av dom Johan (det är han som gjort hemsidan) Bor i Segeltorp med sin fru Marina och deras huskatt Olivka. Yngsta sonen Robin och hans fru Sara har två ragdollfröknar hos sig. Strumpan och Dolly. Sen har dom det bästa av allt, vårt första underbara lilla barnbarn Ville. Efterrätten på livet. Dom bor här i Västerhaninge också. Så jag får träffa honom ofta.